Tänk vad kul det kan vara med trav...

Äntligen...... Efter ett år av strul och oflyt så kom äntligen den förlösande segern. Visserligen i ett P21-lopp men såna här gånger så spelar det ingen roll. Jag som normalt är en optimist och positiv i mitt tänkande hade mer och mer börjat se ljuset i tunneln som strålkastarna från ett tåg. Hästen jag pratar om är förstås min Chicks For Free och loppet gick på Östersundstravet 16/10. Ingen på stallbacken kan ha missat att det var min häst som vann då jag tror att jag skrek så att innevånarna i Bräcke kunde höra mig. Jag blir ofta väldigt glad när mina hästar vinner, men försöker att inte bli för ledsen när det går dåligt då det är det enda man vet kommer att hända. För hur bra häst man än har så kommer det att förr eller senare gå dåligt (hur man definerar dåligt är ju förstås olika). Jag ska erkänna att tankarna på att lägga kör och tränarhandskar på hyllan faktiskt slagit mig då det senast året varit det sämsta för mig som tränare. Men tänk så lite det behövs för att man ska få full kraft i seglen och en känsla av oövervinnlighet. Jag sade lite på skämt, lite på allvar till de som stod i vårat stall på Östersund att nu skulle jag aldrig sluta med trav.

Nu till nåt tråkigare.... Ingen kan väl ha undgått Bergsåkers problem med banan. När man lagt om banan för flera miljoner och sedan knappt kan genomföra tävlingar när det kommit regn tycker jag är skandal (när man dessutom stängde dagen före för att banan skulle vara bra till tävlingarna). Nu är jag ingen banmästare men jag får verkligen hoppas att det tas krafttag för att lösa det här. Nu har banan haft stängt Lördag 10/10(ponnytrav), Lördag 17/10 (stängt för underhåll), Måndag 19/10 och Onsdag 21/10. Det man funderar över är när vi amatörer ska få använda den bana vi faktiskt betalar underhåll för. Den här perioden på året är ju som bekant också den värsta för oss som inte har egna fina rakbanor att köra på. Vi kör på stenhårda eller vattensjuka vägar med potthål i. För oss är det livsviktigt att kunna åka in på banan och få köra lite kvalitativ träning med våra hästar. När vi dessutom bara har 2 ynka dagar per vecka så MÅSTE Bersåker se till att banan åtminstone är öppen de dagarna. Det känns som om det borde kallas till krismöte med alla berörda intresseföreningar där det tas fram någon handlingsplan för hur vi kommer tillrätta med det här.

Nu har jag gnällt färdigt och min fikastund är klar så nu ska jag tillbaka till gruvan :-)

/Micke

Härligt!

Vilket fantastiskt väder vi haft i september och oktober. Är ju ute och skjuter barnvagn varje dag och lille Adrian bara njuter av den friska, kalla luften. Han blir så glad varje gång jag bäddar ner honom och drar iväg en sväng. Idag har vi (jag) gått 1 mil. Det är så skönt att slippa den klibbiga sommarvärmen och alla insekter och jag tror nog att alla hästar njuter nu i fulla drag. De har ju toppendagar ute i hagarna när vi slipper höstregnet men det kommer nog det med. Nackdelen är förstås att det är lite hårt i backen för dem men då får man åka in till Bergsåker lite oftare.......nä just det.....de stänger banan titt som tätt för ponnytrav (inget ont om ponnysar) och för att banan ska "vila". Kanske idé att kompensera detta med fler öppettider på vardagarna?!

Själv gillar jag ju vintern bäst. Finns inget bättre än en lagomt kall vinter med mycket snö. Härligt!

/Susanne

Rubbade är vi allihopa 2

Som en fortsättning på Susannes blogginlägg så kan jag ju berätta om min Solänget-resa i Måndags (5/10-2009). Efter månader av strul och frånvaro av framskjutna placeringar så kändes min springare uppåt för dagen och man styrde kosan till Foppaland med lite förhoppningar om att det skulle vända. Efter en värmning som fick folket på stallbackssidan att snabbt bläddra i programmet , för att se vad det var för en läckerbit som svishade förbi på långsidan, så fick mina förhoppningar bara med ved på brasan. En provstart som såg bra ut gjorde att men för en gångs skull kände att det kanske går denna gång. Felfri avgång, puuuhhhh, Neeeeeeeeeeeeeeeeeeej, galopp in i första sväng och tyvärr diskad. Efter att ännu en gång stängt travbanan (Osterlings stod och väntade på att få ställa in sina hästar då jag "bodde" i en av deras boxar) så började resan hem strax före 22:30. När jag kommit in och lagt huvudet på kudden (ca: 01:00) så upptäcker jag att min 2-åriga dotter också ligger i vår säng och att hon rullar, skruvar på sig och gnyr. Hon har varit förkyld i några dagar och nu har toppen kommit. Trots att jag i bästa fall sov max 30 minuter i följd så klev man upp 05:45 för att fodra/släppa ut och skotta stallet för att hinna iväg till jobbet i tid. Så frågan man ställer sig är.... varför gör man det här? Jo, precis som Susanne säger så är det ju så förbenat roligt när det går bra och känslan för hästarna (kompisarna) är ju så stor att småsaker som att lägga 9 timmar på en resa till Övik med 0 kronor in inte är nåt problem :-) .

Detta är nåt som de styrande inom travsporten måste ta hand om då travsporten kommer att dö utan oss entusiaster. Jag ska villigt erkänna att även jag har dagar då jag känner att nu får det vara nog då startmöjligheter och prispengar begränsas för varje år.

Nej nu är min lunch slut och jag ska åter till mitt arbete (som man måste ha för att kunna hålla på med den underbara travsporten).

Mvh

Micke

Rubbade är vi allihopa!

Amatörer är ett släkte för sig har min bror tydligt förklarat för mig. Ser man ur hans synvinkel är jag benägen att hålla med. Han har absolut inget intresse i trav och hästar, möjligtvis har han köpt en Harry någongång. Besökt travbanor har han, vad jag vet, endast gjort när undertecknad ska starta på hans hemmabana (Bollnäs). En gång när han kom och kollade under ett lunchtrav såg jag att han stod och funderade på något. Sa inte så mycket utan studerade mest intresserat vad vi gjorde och hur allt gick till. Påselning, värmning, avselning, påselning igen, defilering och så själva loppet. Jag har för mig att vi slutade sexa och fick väl en matlapp med oss hem.

Efter hästen hade duschat lättade han sitt hjärta för mig! Han hade kollat klockan för att se hur lång tid allt tog. När han summerade detta inklusive resan till Bollnäs från Sundsvall skakade han på huvudet och sa: "Allt detta jobb för att springa i ca 3 minuter på banan och dessutom inte bli garanterad något tillbaka. Hästen är skitig, grejorna är skitiga, du är skitig, du har dessutom tagit ledigt från jobbet för dessa 3 minuter i rampljuset. Dessutom all tid som är nedlagt på träning och förberedelse inför loppet. Är det värt det, Susanne????"

Sett ur den synvinkeln kan man ju faktiskt fundera på vad f-n man håller på med. Det måste ju finnas bättre, billigare och mindre tidskrävande fritidssysselsättningar? En bekant startade på Solvalla igår, startgalopp - diskad - ut........ hemresan kan inte varit rolig.

Ändå finns det tusentals amatörer som trots detta fortsätter att enträget träna och starta sina hästar som kräver tid och pengar. Alla har de drömmen om att få fram stjärnan med stort S! Och jag kan bara konstatera att vi måste vara lite rubbade som håller på med detta, men fasiken vad roligt det är!

/Susanne

Hur mår du nu?

Ulf E Lindqvist (Jägersro) har tvingats avliva sin häst Robby Andrup.

- Jag har förlorat en kompis och min bästa häst. Det är hemskt och jag har inte sovit en blund i natt, säger han till Aftonbladet (hela artikeln http://www.aftonbladet.se/sportbladet/trav365/article5886194.ab)

Alla vi som haft/har hästar vet precis vad Ulf går igenom just nu. En familjemedlem är ju borta.
Ulf förklarar i artikeln vad som hänt och att hästen var hans ögonsten.

Det som jag blir såååå trött på är dessa journalister som i sorgens stund MÅSTE fråga "Hur mår du nu"? Det spelar ingen roll om det är en idrottsman som misslyckats eller annan person som lider helvetets kval. Svaret är ju redan klart, man mår ju skit! Väntar sig journalisterna ett svar som "Nä, jag mår jättebra, inga problem, jag har tränat i 15 år för denna stund och sedan att jag snubblar på första häcken och ramlar, loppet är kört, det gör ingenting" från fröken Kallur efter hennes vurpa?

Någon som klarar sig bättre än någonsin utan journalister är Åke Svanstedt. Vilket år han har! Kanske fler borde bojkotta TV4?

/Susanne

Fartsyndare i provloppen

Körde Eli Run i dag i provloppet på Bergsåker. Han är en riktigt latoxe som springer och bromsar om det inte passar honom. Han har rekord på en 19-tid så jag anmälde till 25-loppet för att han skulle få känna att han hängde med och kanske bli lite peppad av det och tycka att det är roligt.

Kom i väg jättefint men hamnade tyvärr i dödens, där han smygbromsade sig igenom 1500 m. När det kom en häst utanpå så blev han genast piggare, men vad händer då? Jo, täten drar iväg i 15-tempo de sista 500. Vi landade på en 22-tid!

Visst, hästen är inte världens bästa, och borde kunna hänga med, men provloppen är ju till för träning av olika slag! VARFÖR anmäler man i 25-loppen OM man vill/kan köra fortare? Fruktansvärt irriterande!

/Susanne

Publikrekord och folkfest

Vädergudarna var på travfolkets sida i helgen då NSOT gick av stapeln. Kanske hjälpte min soldans? Eller var det kanske Peter Ingves som tjuvtränat på sin segerdans som gjorde det?

Commander Crowe gjorde ett fantastiskt lopp men själv hade jag ögonen på Adrian Chip! Hejade fram honom allt vad jag orkade. En tredje plats, bakom Commander och Torvald är inget att skämmas för, tvärtom.

Men dagens hjälte i mitt hjärta är ju Järvsöfaks. Undrar hur den hästen är funtad? Efter två raka förluster trodde man nog att han gjort sitt. Att se honom lunka omkring på stallbacken, lugn men med ett självförtroende som en annan avundas, får en att bli hänförd över hela skapelsen. Att sedan se honom blåsa upploppet ned, med konkurrenterna avhängda, får en att tappa andan. Han älskar sitt jobb och han älskar sin publik. Och publiken älskar honom. Undrar vad han tycker om att gå i pension snart? Å andra sidan har han ju ett annat jobb att falla tillbaka till........ inte fy skam det heller.

Publikrekord! Kul! Enda nackdelen är att det blir svårare att slå nästa år! Och då är inte Järvsöfaks med.........