Ser med stor spänning och glädje fram emot nya krögare på stallbacken. Som jag längtat!!!
/Susanne
torsdag 29 oktober 2009
måndag 19 oktober 2009
Pryoelev i Skåne
En av mina bästa vänner hade ordnat en riktigt spännande 40-års present. Han hade bokat flygresa t/r till Sturup i Skåne samt boende två nätter på ett fint bed & breakfast strax utanför Veberöd. Det låter kanske inte så fantastiskt men om jag då dessutom lägger till att Veberöd ligger några kilometer från Lutfi Kolgjinis träningscamp i Vomb och att min vän hade pratat med Ludde om att jag skulle infinna mig där kl 8.30 morgonen efter jag kommit ner så låter det betydligt mer intressant.
Efter en stadig frukost på B&B så tog jag den knallgula lilla hyrbilen, som min vän också ordnat, och begav mig till Vomb.
Jag möttes av en enorm anläggning och tänkte:
-”Hm, hur hittar jag Ludde här?”. Jag stannade vid de första och tillika nybyggda stallarna och pratade med några av de anställda om vad jag hade för ärende där… vilket jag egentligen inte själv visste.
Tog sedan bilen vidare på området bort till lite äldre stallbyggnader. Väl där så stötte jag på Mia, en kompis till min sambo, som jag visste jobbade där. Hon var insatt i att jag skulle komma och satte mig genast i arbete. Jag fick köra ett tryckvagnspass med en treåring på Luddes 1000-metersrundbana.
Nästa pass blev ett FSK som de kallar det på körningsschemat, vilket betyder ”fort stora skogen”. Mia selade ut ett treårigt sto till sig och en annan anställd, Irina från Ryssland selade ut en tvåårig hingst efter Jag de Bellouet till mig.
Skogsslingan FSK mäter drygt en mil och är en fantastisk skogsslinga med ett perfekt underlag som harvas och/eller sladdas varje morgon. Underlaget är lite ”jordigt” utan att vara för löst. Hästen jag körde, Nescio di Quattro var en underbar individ och jag tänkte
”Denna skulle jag vilja ha, han är ju heeelt underbar”. Han travade perfekt och kändes åtminstone som en treåring… han var då bra mycket mera häst än det treåriga sto jag har hemma.
Efter dessa två turer så bestämde jag mig för att följa med i hästbussen med dess chaufför och tre skötare till kvällens tävlingar på Åby. Till saken hör att jag faktiskt ännu inte sett röken av chefen, Ludde själv. Han hade förvisso kört lopp på Solvalla kvällen innan men… ja jag trodde nog att han skulle dyka upp och presentera sig. Nåväl…
Efter några timmars bussresa så kom vi fram till ett Åby som bjöd på strålande höstväder. Efter middag och lite pysslande där jag hjälpte skötarna så dök till slut Ludde upp.
Jag gick fram och presenterade mig. Han såg lite, ja nästan lite avvaktande ut, jag fortsatte med att berätta att det var ju jag som fått 40-årspresenten….DÅ sken Ludde upp:
-”Jaaa, just fanken det är ju du, det hade jag ju alldeles glömt bort”
Efter en kortare presentation av mig som amatör och min bakgrund så sa Ludde att jag kunde ta och värma Rabane d’Atout. Jag lånade ett par vita körbyxor av en av tjejerna och åkte ut i långvagn på Åbys oval.
-”inte så illa”, tänkte jag och log för mig själv när jag satt och körde den fina fyraårs märren i tre bakvarv. Efter rätvarvsvärmningen så ryckte jag sedan skorna på henne runt om eftersom hon skulle tävla barfota i loppet.
Ludde vann det första loppet och var sedan fyra med en innan han var tvåa med märren jag värmt. Den sista han körde galopperade som slagen på upploppet men i det stora hela en godkänd kväll för Stall Kolgjini.
Efter lite packande så begav sig bussen hemåt och jag borde kanske frågat Ludde om jag kunde åka med honom… mest för att kunna fråga han om allt möjligt om hästar och trav… men nja… jag åkte med bussen istället och somnade efter ett tag på soffan i den rätt lyxiga hästtransporten som Ludde f.ö. har två exemplar av.
Väl tillbaka på gården i Vomb, ungefär vid tvåtiden på natten, så lastade vi ur hästarna och jag åkte tillbaka till B&B för några timmars sömn.
Vaknade när jag nyss hade somnat, ja så kändes det i alla fall… men efter en dusch och frukost så var jag redo för dagens okända utmaningar.
Väl tillbaka på Vomb så kastades jag in i körningen direkt. Körde en fin treåring som heter Metz As, fort stora skogen, i lag med Mia och en av hennes andra hästar. Nästa tur var dock allt annat än angenäm…
Jag fick frågan om jag kunde köra Overture F.H, en märr som ingen ville köra eftersom hon pullade enormt hårt.
”Nåja, det ska väl gå bra”, tänkte jag. Men ojojoj, jag blev tvungen att köra med handlederna… faktiskt första gången, då det var det jobbigaste jag dragit i.
Hon var dessutom inte pigg på att skritta mellan intervallerna och dessutom lät hon inget skoj ur halsen, väste och hade tendens till att kväva sig.
”Nu kan allt annat bli bättre”, tänkte jag, mör i armarna efter körturen. Nästa tur var också en FSK med ett jätte fint treårs sto som heter Miss America. Hon var lite överambitiös och låg på lite grann men ruggigt fin i intervallerna i skogen. Hon var dessutom lugn bara man tog upp och skrittade henne.
Efter en medköpt sallad till lunch så väntade ett rakbanejobb tillsammans med Ludde på hans två kilometer långa rakbana!!!
Ludde poängterade att det var precis samma underlag som de har på travbanan på Jägersro och det var verkligen häftigt med den långa rakbanan. Vi skulle köra ett 1600 meters jobb men Janis Face som jag körde var inte fräsch för dagen och efter 600 meter så kom den oundvikliga galoppen. Det kändes lite pinsamt men Ludde tyckte dock att det var bra gjort att hålla henne på benen SÅ länge eftersom hon såg allt annat än fräsch ut och berömde mig.
Finalen på dagen var verkligen grädden på moset. Vi skulle köra jobb i backen. Ja Ludde har faktiskt en backe. Ja han bor i platta Skåne… och? Jaja, han har ju byggt en backe såklart. Den är ca 500 meter lång och med ett par graders lutning och ett perfekt underlag.
Medans chefen själv tog en fika så ställde skötarna i ordning de fem som skulle gå backintervallerna. Jag fick äran att köra Charmaine Ås, tvåa i stochampionatet ifjol. Då i Stig H:s regi.
Backintervallerna, sex till antalet kördes med de två första i 30-tempo och de fyra sista i 20-tempo. Lars Thorberg körde derbyfinalisten Micro Mesh i ledningen, jag i rygg på honom och Legacy Kronos i rygg på mig. Sedan släpade Ludde med Mc Kinley och i rygg på honom Grandiosa R.Ö.K.
Efter först intervallen hade jag ståpäls.
”-Det blir inte bättre än så här”, tänkte jag när vi skrittade tillbaka för att köra nästa intervall. Hon var fantastisk Charmaine Ås, vilken travhäst. Travet flöt så enkelt. Ludde frågade efter nästa intervall vad jag tyckte.
”-Som att köra en mercedes” svarade jag.
”-Ja hon är en RIKTIGT fin merca” instämde Ludde
Jag hade under dessa två dagar använt min pulsmätare vid varje körning och vid dessa intervaller så fick jag nyfikna frågor från både Lars och Ludde om aktuell puls efter varje intervall på min merca.
Efter intervallerna så joggade vi av hästarna på rundbanan och klockan började närma sig 16-tiden. Jag bestämde mig för att inte köra någon fler efter detta.
Ja för hur toppar man detta? Skulle möjligen vara om Ludde plockat fram Going eller Glen Kronos då…
Ludde hann jag inte träffa något mer men efter en dusch och ombyte så gick jag och tackade de hästskötare som tagit hand om mig innan jag tog hyrbilen och körde till Sturup för den stundande hemresan.
Många intryck att smälta och oj vad tiden gick snabbt dessa två dagar. Jag hoppas dock få återvända till Vomb under sommarhalvåret någon gång och att få delta i Kolgjinis träning iklädd kortärmat.
Ludde hade dessutom lovat fixa en häst åt mig som ”räcker i Norrland” (för att citera Ludde). Jag får passa på att höra av mig inom kort för att s.a.s. smida medans järnet är varmt.
// Hasse Lindgren
En av mina bästa vänner hade ordnat en riktigt spännande 40-års present. Han hade bokat flygresa t/r till Sturup i Skåne samt boende två nätter på ett fint bed & breakfast strax utanför Veberöd. Det låter kanske inte så fantastiskt men om jag då dessutom lägger till att Veberöd ligger några kilometer från Lutfi Kolgjinis träningscamp i Vomb och att min vän hade pratat med Ludde om att jag skulle infinna mig där kl 8.30 morgonen efter jag kommit ner så låter det betydligt mer intressant.
Efter en stadig frukost på B&B så tog jag den knallgula lilla hyrbilen, som min vän också ordnat, och begav mig till Vomb.
Jag möttes av en enorm anläggning och tänkte:
-”Hm, hur hittar jag Ludde här?”. Jag stannade vid de första och tillika nybyggda stallarna och pratade med några av de anställda om vad jag hade för ärende där… vilket jag egentligen inte själv visste.
Tog sedan bilen vidare på området bort till lite äldre stallbyggnader. Väl där så stötte jag på Mia, en kompis till min sambo, som jag visste jobbade där. Hon var insatt i att jag skulle komma och satte mig genast i arbete. Jag fick köra ett tryckvagnspass med en treåring på Luddes 1000-metersrundbana.
Nästa pass blev ett FSK som de kallar det på körningsschemat, vilket betyder ”fort stora skogen”. Mia selade ut ett treårigt sto till sig och en annan anställd, Irina från Ryssland selade ut en tvåårig hingst efter Jag de Bellouet till mig.
Skogsslingan FSK mäter drygt en mil och är en fantastisk skogsslinga med ett perfekt underlag som harvas och/eller sladdas varje morgon. Underlaget är lite ”jordigt” utan att vara för löst. Hästen jag körde, Nescio di Quattro var en underbar individ och jag tänkte
”Denna skulle jag vilja ha, han är ju heeelt underbar”. Han travade perfekt och kändes åtminstone som en treåring… han var då bra mycket mera häst än det treåriga sto jag har hemma.
Efter dessa två turer så bestämde jag mig för att följa med i hästbussen med dess chaufför och tre skötare till kvällens tävlingar på Åby. Till saken hör att jag faktiskt ännu inte sett röken av chefen, Ludde själv. Han hade förvisso kört lopp på Solvalla kvällen innan men… ja jag trodde nog att han skulle dyka upp och presentera sig. Nåväl…
Efter några timmars bussresa så kom vi fram till ett Åby som bjöd på strålande höstväder. Efter middag och lite pysslande där jag hjälpte skötarna så dök till slut Ludde upp.
Jag gick fram och presenterade mig. Han såg lite, ja nästan lite avvaktande ut, jag fortsatte med att berätta att det var ju jag som fått 40-årspresenten….DÅ sken Ludde upp:
-”Jaaa, just fanken det är ju du, det hade jag ju alldeles glömt bort”
Efter en kortare presentation av mig som amatör och min bakgrund så sa Ludde att jag kunde ta och värma Rabane d’Atout. Jag lånade ett par vita körbyxor av en av tjejerna och åkte ut i långvagn på Åbys oval.
-”inte så illa”, tänkte jag och log för mig själv när jag satt och körde den fina fyraårs märren i tre bakvarv. Efter rätvarvsvärmningen så ryckte jag sedan skorna på henne runt om eftersom hon skulle tävla barfota i loppet.
Ludde vann det första loppet och var sedan fyra med en innan han var tvåa med märren jag värmt. Den sista han körde galopperade som slagen på upploppet men i det stora hela en godkänd kväll för Stall Kolgjini.
Efter lite packande så begav sig bussen hemåt och jag borde kanske frågat Ludde om jag kunde åka med honom… mest för att kunna fråga han om allt möjligt om hästar och trav… men nja… jag åkte med bussen istället och somnade efter ett tag på soffan i den rätt lyxiga hästtransporten som Ludde f.ö. har två exemplar av.
Väl tillbaka på gården i Vomb, ungefär vid tvåtiden på natten, så lastade vi ur hästarna och jag åkte tillbaka till B&B för några timmars sömn.
Vaknade när jag nyss hade somnat, ja så kändes det i alla fall… men efter en dusch och frukost så var jag redo för dagens okända utmaningar.
Väl tillbaka på Vomb så kastades jag in i körningen direkt. Körde en fin treåring som heter Metz As, fort stora skogen, i lag med Mia och en av hennes andra hästar. Nästa tur var dock allt annat än angenäm…
Jag fick frågan om jag kunde köra Overture F.H, en märr som ingen ville köra eftersom hon pullade enormt hårt.
”Nåja, det ska väl gå bra”, tänkte jag. Men ojojoj, jag blev tvungen att köra med handlederna… faktiskt första gången, då det var det jobbigaste jag dragit i.
Hon var dessutom inte pigg på att skritta mellan intervallerna och dessutom lät hon inget skoj ur halsen, väste och hade tendens till att kväva sig.
”Nu kan allt annat bli bättre”, tänkte jag, mör i armarna efter körturen. Nästa tur var också en FSK med ett jätte fint treårs sto som heter Miss America. Hon var lite överambitiös och låg på lite grann men ruggigt fin i intervallerna i skogen. Hon var dessutom lugn bara man tog upp och skrittade henne.
Efter en medköpt sallad till lunch så väntade ett rakbanejobb tillsammans med Ludde på hans två kilometer långa rakbana!!!
Ludde poängterade att det var precis samma underlag som de har på travbanan på Jägersro och det var verkligen häftigt med den långa rakbanan. Vi skulle köra ett 1600 meters jobb men Janis Face som jag körde var inte fräsch för dagen och efter 600 meter så kom den oundvikliga galoppen. Det kändes lite pinsamt men Ludde tyckte dock att det var bra gjort att hålla henne på benen SÅ länge eftersom hon såg allt annat än fräsch ut och berömde mig.
Finalen på dagen var verkligen grädden på moset. Vi skulle köra jobb i backen. Ja Ludde har faktiskt en backe. Ja han bor i platta Skåne… och? Jaja, han har ju byggt en backe såklart. Den är ca 500 meter lång och med ett par graders lutning och ett perfekt underlag.
Medans chefen själv tog en fika så ställde skötarna i ordning de fem som skulle gå backintervallerna. Jag fick äran att köra Charmaine Ås, tvåa i stochampionatet ifjol. Då i Stig H:s regi.
Backintervallerna, sex till antalet kördes med de två första i 30-tempo och de fyra sista i 20-tempo. Lars Thorberg körde derbyfinalisten Micro Mesh i ledningen, jag i rygg på honom och Legacy Kronos i rygg på mig. Sedan släpade Ludde med Mc Kinley och i rygg på honom Grandiosa R.Ö.K.
Efter först intervallen hade jag ståpäls.
”-Det blir inte bättre än så här”, tänkte jag när vi skrittade tillbaka för att köra nästa intervall. Hon var fantastisk Charmaine Ås, vilken travhäst. Travet flöt så enkelt. Ludde frågade efter nästa intervall vad jag tyckte.
”-Som att köra en mercedes” svarade jag.
”-Ja hon är en RIKTIGT fin merca” instämde Ludde
Jag hade under dessa två dagar använt min pulsmätare vid varje körning och vid dessa intervaller så fick jag nyfikna frågor från både Lars och Ludde om aktuell puls efter varje intervall på min merca.
Efter intervallerna så joggade vi av hästarna på rundbanan och klockan började närma sig 16-tiden. Jag bestämde mig för att inte köra någon fler efter detta.
Ja för hur toppar man detta? Skulle möjligen vara om Ludde plockat fram Going eller Glen Kronos då…
Ludde hann jag inte träffa något mer men efter en dusch och ombyte så gick jag och tackade de hästskötare som tagit hand om mig innan jag tog hyrbilen och körde till Sturup för den stundande hemresan.
Många intryck att smälta och oj vad tiden gick snabbt dessa två dagar. Jag hoppas dock få återvända till Vomb under sommarhalvåret någon gång och att få delta i Kolgjinis träning iklädd kortärmat.
Ludde hade dessutom lovat fixa en häst åt mig som ”räcker i Norrland” (för att citera Ludde). Jag får passa på att höra av mig inom kort för att s.a.s. smida medans järnet är varmt.
// Hasse Lindgren
Tänk vad kul det kan vara med trav...
Äntligen...... Efter ett år av strul och oflyt så kom äntligen den förlösande segern. Visserligen i ett P21-lopp men såna här gånger så spelar det ingen roll. Jag som normalt är en optimist och positiv i mitt tänkande hade mer och mer börjat se ljuset i tunneln som strålkastarna från ett tåg. Hästen jag pratar om är förstås min Chicks For Free och loppet gick på Östersundstravet 16/10. Ingen på stallbacken kan ha missat att det var min häst som vann då jag tror att jag skrek så att innevånarna i Bräcke kunde höra mig. Jag blir ofta väldigt glad när mina hästar vinner, men försöker att inte bli för ledsen när det går dåligt då det är det enda man vet kommer att hända. För hur bra häst man än har så kommer det att förr eller senare gå dåligt (hur man definerar dåligt är ju förstås olika). Jag ska erkänna att tankarna på att lägga kör och tränarhandskar på hyllan faktiskt slagit mig då det senast året varit det sämsta för mig som tränare. Men tänk så lite det behövs för att man ska få full kraft i seglen och en känsla av oövervinnlighet. Jag sade lite på skämt, lite på allvar till de som stod i vårat stall på Östersund att nu skulle jag aldrig sluta med trav.
Nu till nåt tråkigare.... Ingen kan väl ha undgått Bergsåkers problem med banan. När man lagt om banan för flera miljoner och sedan knappt kan genomföra tävlingar när det kommit regn tycker jag är skandal (när man dessutom stängde dagen före för att banan skulle vara bra till tävlingarna). Nu är jag ingen banmästare men jag får verkligen hoppas att det tas krafttag för att lösa det här. Nu har banan haft stängt Lördag 10/10(ponnytrav), Lördag 17/10 (stängt för underhåll), Måndag 19/10 och Onsdag 21/10. Det man funderar över är när vi amatörer ska få använda den bana vi faktiskt betalar underhåll för. Den här perioden på året är ju som bekant också den värsta för oss som inte har egna fina rakbanor att köra på. Vi kör på stenhårda eller vattensjuka vägar med potthål i. För oss är det livsviktigt att kunna åka in på banan och få köra lite kvalitativ träning med våra hästar. När vi dessutom bara har 2 ynka dagar per vecka så MÅSTE Bersåker se till att banan åtminstone är öppen de dagarna. Det känns som om det borde kallas till krismöte med alla berörda intresseföreningar där det tas fram någon handlingsplan för hur vi kommer tillrätta med det här.
Nu har jag gnällt färdigt och min fikastund är klar så nu ska jag tillbaka till gruvan :-)
/Micke
Nu till nåt tråkigare.... Ingen kan väl ha undgått Bergsåkers problem med banan. När man lagt om banan för flera miljoner och sedan knappt kan genomföra tävlingar när det kommit regn tycker jag är skandal (när man dessutom stängde dagen före för att banan skulle vara bra till tävlingarna). Nu är jag ingen banmästare men jag får verkligen hoppas att det tas krafttag för att lösa det här. Nu har banan haft stängt Lördag 10/10(ponnytrav), Lördag 17/10 (stängt för underhåll), Måndag 19/10 och Onsdag 21/10. Det man funderar över är när vi amatörer ska få använda den bana vi faktiskt betalar underhåll för. Den här perioden på året är ju som bekant också den värsta för oss som inte har egna fina rakbanor att köra på. Vi kör på stenhårda eller vattensjuka vägar med potthål i. För oss är det livsviktigt att kunna åka in på banan och få köra lite kvalitativ träning med våra hästar. När vi dessutom bara har 2 ynka dagar per vecka så MÅSTE Bersåker se till att banan åtminstone är öppen de dagarna. Det känns som om det borde kallas till krismöte med alla berörda intresseföreningar där det tas fram någon handlingsplan för hur vi kommer tillrätta med det här.
Nu har jag gnällt färdigt och min fikastund är klar så nu ska jag tillbaka till gruvan :-)
/Micke
onsdag 14 oktober 2009
Härligt!
Vilket fantastiskt väder vi haft i september och oktober. Är ju ute och skjuter barnvagn varje dag och lille Adrian bara njuter av den friska, kalla luften. Han blir så glad varje gång jag bäddar ner honom och drar iväg en sväng. Idag har vi (jag) gått 1 mil. Det är så skönt att slippa den klibbiga sommarvärmen och alla insekter och jag tror nog att alla hästar njuter nu i fulla drag. De har ju toppendagar ute i hagarna när vi slipper höstregnet men det kommer nog det med. Nackdelen är förstås att det är lite hårt i backen för dem men då får man åka in till Bergsåker lite oftare.......nä just det.....de stänger banan titt som tätt för ponnytrav (inget ont om ponnysar) och för att banan ska "vila". Kanske idé att kompensera detta med fler öppettider på vardagarna?!
Själv gillar jag ju vintern bäst. Finns inget bättre än en lagomt kall vinter med mycket snö. Härligt!
/Susanne
fredag 9 oktober 2009
Rubbade är vi allihopa 2
Som en fortsättning på Susannes blogginlägg så kan jag ju berätta om min Solänget-resa i Måndags (5/10-2009). Efter månader av strul och frånvaro av framskjutna placeringar så kändes min springare uppåt för dagen och man styrde kosan till Foppaland med lite förhoppningar om att det skulle vända. Efter en värmning som fick folket på stallbackssidan att snabbt bläddra i programmet , för att se vad det var för en läckerbit som svishade förbi på långsidan, så fick mina förhoppningar bara med ved på brasan. En provstart som såg bra ut gjorde att men för en gångs skull kände att det kanske går denna gång. Felfri avgång, puuuhhhh, Neeeeeeeeeeeeeeeeeeej, galopp in i första sväng och tyvärr diskad. Efter att ännu en gång stängt travbanan (Osterlings stod och väntade på att få ställa in sina hästar då jag "bodde" i en av deras boxar) så började resan hem strax före 22:30. När jag kommit in och lagt huvudet på kudden (ca: 01:00) så upptäcker jag att min 2-åriga dotter också ligger i vår säng och att hon rullar, skruvar på sig och gnyr. Hon har varit förkyld i några dagar och nu har toppen kommit. Trots att jag i bästa fall sov max 30 minuter i följd så klev man upp 05:45 för att fodra/släppa ut och skotta stallet för att hinna iväg till jobbet i tid. Så frågan man ställer sig är.... varför gör man det här? Jo, precis som Susanne säger så är det ju så förbenat roligt när det går bra och känslan för hästarna (kompisarna) är ju så stor att småsaker som att lägga 9 timmar på en resa till Övik med 0 kronor in inte är nåt problem :-) .
Detta är nåt som de styrande inom travsporten måste ta hand om då travsporten kommer att dö utan oss entusiaster. Jag ska villigt erkänna att även jag har dagar då jag känner att nu får det vara nog då startmöjligheter och prispengar begränsas för varje år.
Nej nu är min lunch slut och jag ska åter till mitt arbete (som man måste ha för att kunna hålla på med den underbara travsporten).
Mvh
Micke
Detta är nåt som de styrande inom travsporten måste ta hand om då travsporten kommer att dö utan oss entusiaster. Jag ska villigt erkänna att även jag har dagar då jag känner att nu får det vara nog då startmöjligheter och prispengar begränsas för varje år.
Nej nu är min lunch slut och jag ska åter till mitt arbete (som man måste ha för att kunna hålla på med den underbara travsporten).
Mvh
Micke
torsdag 8 oktober 2009
Rubbade är vi allihopa!
Amatörer är ett släkte för sig har min bror tydligt förklarat för mig. Ser man ur hans synvinkel är jag benägen att hålla med. Han har absolut inget intresse i trav och hästar, möjligtvis har han köpt en Harry någongång. Besökt travbanor har han, vad jag vet, endast gjort när undertecknad ska starta på hans hemmabana (Bollnäs). En gång när han kom och kollade under ett lunchtrav såg jag att han stod och funderade på något. Sa inte så mycket utan studerade mest intresserat vad vi gjorde och hur allt gick till. Påselning, värmning, avselning, påselning igen, defilering och så själva loppet. Jag har för mig att vi slutade sexa och fick väl en matlapp med oss hem.
Efter hästen hade duschat lättade han sitt hjärta för mig! Han hade kollat klockan för att se hur lång tid allt tog. När han summerade detta inklusive resan till Bollnäs från Sundsvall skakade han på huvudet och sa: "Allt detta jobb för att springa i ca 3 minuter på banan och dessutom inte bli garanterad något tillbaka. Hästen är skitig, grejorna är skitiga, du är skitig, du har dessutom tagit ledigt från jobbet för dessa 3 minuter i rampljuset. Dessutom all tid som är nedlagt på träning och förberedelse inför loppet. Är det värt det, Susanne????"
Sett ur den synvinkeln kan man ju faktiskt fundera på vad f-n man håller på med. Det måste ju finnas bättre, billigare och mindre tidskrävande fritidssysselsättningar? En bekant startade på Solvalla igår, startgalopp - diskad - ut........ hemresan kan inte varit rolig.
Ändå finns det tusentals amatörer som trots detta fortsätter att enträget träna och starta sina hästar som kräver tid och pengar. Alla har de drömmen om att få fram stjärnan med stort S! Och jag kan bara konstatera att vi måste vara lite rubbade som håller på med detta, men fasiken vad roligt det är!
/Susanne
Efter hästen hade duschat lättade han sitt hjärta för mig! Han hade kollat klockan för att se hur lång tid allt tog. När han summerade detta inklusive resan till Bollnäs från Sundsvall skakade han på huvudet och sa: "Allt detta jobb för att springa i ca 3 minuter på banan och dessutom inte bli garanterad något tillbaka. Hästen är skitig, grejorna är skitiga, du är skitig, du har dessutom tagit ledigt från jobbet för dessa 3 minuter i rampljuset. Dessutom all tid som är nedlagt på träning och förberedelse inför loppet. Är det värt det, Susanne????"
Sett ur den synvinkeln kan man ju faktiskt fundera på vad f-n man håller på med. Det måste ju finnas bättre, billigare och mindre tidskrävande fritidssysselsättningar? En bekant startade på Solvalla igår, startgalopp - diskad - ut........ hemresan kan inte varit rolig.
Ändå finns det tusentals amatörer som trots detta fortsätter att enträget träna och starta sina hästar som kräver tid och pengar. Alla har de drömmen om att få fram stjärnan med stort S! Och jag kan bara konstatera att vi måste vara lite rubbade som håller på med detta, men fasiken vad roligt det är!
/Susanne
torsdag 1 oktober 2009
Hur mår du nu?
Ulf E Lindqvist (Jägersro) har tvingats avliva sin häst Robby Andrup.
- Jag har förlorat en kompis och min bästa häst. Det är hemskt och jag har inte sovit en blund i natt, säger han till Aftonbladet (hela artikeln http://www.aftonbladet.se/sportbladet/trav365/article5886194.ab)
Alla vi som haft/har hästar vet precis vad Ulf går igenom just nu. En familjemedlem är ju borta.
Ulf förklarar i artikeln vad som hänt och att hästen var hans ögonsten.
Det som jag blir såååå trött på är dessa journalister som i sorgens stund MÅSTE fråga "Hur mår du nu"? Det spelar ingen roll om det är en idrottsman som misslyckats eller annan person som lider helvetets kval. Svaret är ju redan klart, man mår ju skit! Väntar sig journalisterna ett svar som "Nä, jag mår jättebra, inga problem, jag har tränat i 15 år för denna stund och sedan att jag snubblar på första häcken och ramlar, loppet är kört, det gör ingenting" från fröken Kallur efter hennes vurpa?
Någon som klarar sig bättre än någonsin utan journalister är Åke Svanstedt. Vilket år han har! Kanske fler borde bojkotta TV4?
/Susanne
- Jag har förlorat en kompis och min bästa häst. Det är hemskt och jag har inte sovit en blund i natt, säger han till Aftonbladet (hela artikeln http://www.aftonbladet.se/sportbladet/trav365/article5886194.ab)
Alla vi som haft/har hästar vet precis vad Ulf går igenom just nu. En familjemedlem är ju borta.
Ulf förklarar i artikeln vad som hänt och att hästen var hans ögonsten.
Det som jag blir såååå trött på är dessa journalister som i sorgens stund MÅSTE fråga "Hur mår du nu"? Det spelar ingen roll om det är en idrottsman som misslyckats eller annan person som lider helvetets kval. Svaret är ju redan klart, man mår ju skit! Väntar sig journalisterna ett svar som "Nä, jag mår jättebra, inga problem, jag har tränat i 15 år för denna stund och sedan att jag snubblar på första häcken och ramlar, loppet är kört, det gör ingenting" från fröken Kallur efter hennes vurpa?
Någon som klarar sig bättre än någonsin utan journalister är Åke Svanstedt. Vilket år han har! Kanske fler borde bojkotta TV4?
/Susanne
onsdag 2 september 2009
Fartsyndare i provloppen
Körde Eli Run i dag i provloppet på Bergsåker. Han är en riktigt latoxe som springer och bromsar om det inte passar honom. Han har rekord på en 19-tid så jag anmälde till 25-loppet för att han skulle få känna att han hängde med och kanske bli lite peppad av det och tycka att det är roligt.
Kom i väg jättefint men hamnade tyvärr i dödens, där han smygbromsade sig igenom 1500 m. När det kom en häst utanpå så blev han genast piggare, men vad händer då? Jo, täten drar iväg i 15-tempo de sista 500. Vi landade på en 22-tid!
Visst, hästen är inte världens bästa, och borde kunna hänga med, men provloppen är ju till för träning av olika slag! VARFÖR anmäler man i 25-loppen OM man vill/kan köra fortare? Fruktansvärt irriterande!
/Susanne
Kom i väg jättefint men hamnade tyvärr i dödens, där han smygbromsade sig igenom 1500 m. När det kom en häst utanpå så blev han genast piggare, men vad händer då? Jo, täten drar iväg i 15-tempo de sista 500. Vi landade på en 22-tid!
Visst, hästen är inte världens bästa, och borde kunna hänga med, men provloppen är ju till för träning av olika slag! VARFÖR anmäler man i 25-loppen OM man vill/kan köra fortare? Fruktansvärt irriterande!
/Susanne
tisdag 1 september 2009
Publikrekord och folkfest
Vädergudarna var på travfolkets sida i helgen då NSOT gick av stapeln. Kanske hjälpte min soldans? Eller var det kanske Peter Ingves som tjuvtränat på sin segerdans som gjorde det?
Commander Crowe gjorde ett fantastiskt lopp men själv hade jag ögonen på Adrian Chip! Hejade fram honom allt vad jag orkade. En tredje plats, bakom Commander och Torvald är inget att skämmas för, tvärtom.
Men dagens hjälte i mitt hjärta är ju Järvsöfaks. Undrar hur den hästen är funtad? Efter två raka förluster trodde man nog att han gjort sitt. Att se honom lunka omkring på stallbacken, lugn men med ett självförtroende som en annan avundas, får en att bli hänförd över hela skapelsen. Att sedan se honom blåsa upploppet ned, med konkurrenterna avhängda, får en att tappa andan. Han älskar sitt jobb och han älskar sin publik. Och publiken älskar honom. Undrar vad han tycker om att gå i pension snart? Å andra sidan har han ju ett annat jobb att falla tillbaka till........ inte fy skam det heller.
Publikrekord! Kul! Enda nackdelen är att det blir svårare att slå nästa år! Och då är inte Järvsöfaks med.........
Commander Crowe gjorde ett fantastiskt lopp men själv hade jag ögonen på Adrian Chip! Hejade fram honom allt vad jag orkade. En tredje plats, bakom Commander och Torvald är inget att skämmas för, tvärtom.
Men dagens hjälte i mitt hjärta är ju Järvsöfaks. Undrar hur den hästen är funtad? Efter två raka förluster trodde man nog att han gjort sitt. Att se honom lunka omkring på stallbacken, lugn men med ett självförtroende som en annan avundas, får en att bli hänförd över hela skapelsen. Att sedan se honom blåsa upploppet ned, med konkurrenterna avhängda, får en att tappa andan. Han älskar sitt jobb och han älskar sin publik. Och publiken älskar honom. Undrar vad han tycker om att gå i pension snart? Å andra sidan har han ju ett annat jobb att falla tillbaka till........ inte fy skam det heller.
Publikrekord! Kul! Enda nackdelen är att det blir svårare att slå nästa år! Och då är inte Järvsöfaks med.........
torsdag 20 augusti 2009
Norrvidden Sundsvall Open Trot 2009
Norrvidden Sundsvall Open Trot står för dörren och man riktigt känner hur spänningen stiger. Var på "kick-off" igår för oss som ska jobba under helgen. Man kan inte låta bli att imponeras av vilken tillställning det egentligen är, vilket otroligt jobb som ligger bakom den helgens tävlingar! Fattar inte rikigt hur dom får ihop det!
Travamatörerna, skall som vanligt, sköta om passeringarna från VIP-tältet på innerplan och ut mot banan, samt köra golfbilen från stallbacken till innerplan. Det är ett trevligt uppdrag, man har ju bland de bästa platserna att se loppen ifrån.
Järvsöfaks ska starta i SM för allra sista gången. Det är en häst som ligger underteckand varmt om hjärtat så det kommer nog att komma en och annan tår när han får ta emot pubilkens jubel.
Sedan hoppas jag att Adrian Chip kommer med bland de "stora grabbarna och tjejerna", han såg rikigt fin ut med sparade krafter igår på Solvalla.
Nu laddar vi alltså för Norrlands största travhelg och hoppas på seger för Järvsöfaks och Adrian Chip. Ett litet publikrekord skulle inte heller vara dumt, jag tippar på 25 400 pers under båda dagarna!
Nu ska jag dansa soldans och tillbe vädergudarna att vi får varmt och soligt den 29 augusti!
/Susanne
Travamatörerna, skall som vanligt, sköta om passeringarna från VIP-tältet på innerplan och ut mot banan, samt köra golfbilen från stallbacken till innerplan. Det är ett trevligt uppdrag, man har ju bland de bästa platserna att se loppen ifrån.
Järvsöfaks ska starta i SM för allra sista gången. Det är en häst som ligger underteckand varmt om hjärtat så det kommer nog att komma en och annan tår när han får ta emot pubilkens jubel.
Sedan hoppas jag att Adrian Chip kommer med bland de "stora grabbarna och tjejerna", han såg rikigt fin ut med sparade krafter igår på Solvalla.
Nu laddar vi alltså för Norrlands största travhelg och hoppas på seger för Järvsöfaks och Adrian Chip. Ett litet publikrekord skulle inte heller vara dumt, jag tippar på 25 400 pers under båda dagarna!
Nu ska jag dansa soldans och tillbe vädergudarna att vi får varmt och soligt den 29 augusti!
/Susanne
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)