Tänk att allt kan svänga så. Från att ha känslor om att man kanske ska lägga av med det här då det är för mycket jobb och för lite tillbaka, till att gå på moln och känna sig som en kung. Självklart så syftar jag på att min skyddsling Chicks For Free vann lopp igen på lunchtravet på hemmaplan. Han var bra nu igen och formen ser ut att fortfarande vara stigande. När han ser bra ut så ser ju också jag bra ut och det är inte helt ovikitigt i sammanhanget :-). Man vill ju gärna att folk ska tycka att man är rätt ok även om jag inte är den som bryr mig mest om sånt. Men jag skulle ljuga om jag sade att jag helt sket i det. Hur som helst så gjorde både kusk och häst ett topplopp och vi slog några rätt bra konkurrenter. Så om ni träffar mig och jag ler så vet ni varför.
Nu till nånting helt annat. Vi håller på att försöka sy ihop en amatörmatch mellan 3 banor här uppe i norrland som vi hoppas ska bli en årligen återkommande match. En vandringspokal och ett fint förstapris som lottas ut till alla medlemmar i vinnande klubb. Detta är inte helt klart än och jag vill inte gå ut med för mycket detaljer innan det är färdigt men om det går i lås så tror jag det blir riktigt bra.
Se nu till att komma på årsmötet och ventilera era åsikter då vi i styrelsen vill höra vad ni tycker är viktigt och vilka frågor vi ska jobba hårdast med under året
/Micke
onsdag 3 februari 2010
fredag 29 januari 2010
Dags att agera!
Årsmötet för Bergsåkers Travamatörer är om två veckor, måndagen den 15 februari. Vår förhoppning är att så många som möjligt kommer på mötet. Det är så många som har åsikter om travet, antal amatörlopp, öppettider på banan etc. Sluta upp med att bara tycka! Kom på årsmötet och framför vad just DU vill ska förändras. Att knalla omkring på stallbacken och ha åsikter hjälper inte. Tillsammans kan vi förändra.
Det är dags att agera!
/Susanne
Det är dags att agera!
/Susanne
måndag 18 januari 2010
Även 5:e-platser kan värma.
Jag var till Östersund med min skyddsling Chicks For Free igår (17/1) och äntligen (ta i trä) så verkar det som om han kanske börjar funka fullt ut igen. Han startade i ett långlopp (2640) på V65 och blev 5:a. Det var dock med mersmak då han fick gå i dödens sista 1600 metrarna och på den där tungsprungna banan så är det inte så lätt. Han kämpade hela vägen in i mål men blev lite stum till slut och släppte 2 förbi sig sista 25 metrarna. Det har blivit lite långt mellan starterna och han hade nog behövt det igår, men som sagt så var det ett bra kliv i rätt riktning. Det är sällan man är så glad över ett 5:e-pris men jag gillar verkligen hästen och tror (obotlig optimist som man är) att han kan utvecklas en del framöver. Sedan vill jag rikta ett stort grattis till amatörkollega Lars Edlund som vann V7 i Lördags, kul att vi amatörer får visa framfötterna på den stora scenen vi också. Vi får ju inte så ofta vara med på de gratisätningar (läs galor etc.) som "eliten" är på så det värmer att se att nån amatör också får stå i rampljuset nån gång.
/Micke
/Micke
tisdag 12 januari 2010
Aldrig får man vara nöjd.
Kylan slog till med full kraft mot västernorrland och alla vi som håller på med hästar vet ju hur tungjobbat allt blir. Vattnet i stallet fryser, spånet fryser, dubbla täcken och kallt som f.......n när man kör. När det dessutom bara kommit kallsnö så har de som skottar våra körvägar självklart fått bort all snö och vägarna blir hårda. Aldrig får man vara nöjd. När vi har dåligt med snö så gnäller man om det och när det är mycket snö (som nu) så gnäller man om det :-). Nu verkar det ju som om vädret tänker vara lite snällare ett tag och förhoppningsvis så kan vi få lite blötsnö som kan frysa fast på backen så att vi kan börja trimma ordentligt. Kämpa på i kylan...
Styrelsen
Styrelsen
torsdag 29 oktober 2009
Äntligen!
Ser med stor spänning och glädje fram emot nya krögare på stallbacken. Som jag längtat!!!
/Susanne
/Susanne
måndag 19 oktober 2009
Pryoelev i Skåne
En av mina bästa vänner hade ordnat en riktigt spännande 40-års present. Han hade bokat flygresa t/r till Sturup i Skåne samt boende två nätter på ett fint bed & breakfast strax utanför Veberöd. Det låter kanske inte så fantastiskt men om jag då dessutom lägger till att Veberöd ligger några kilometer från Lutfi Kolgjinis träningscamp i Vomb och att min vän hade pratat med Ludde om att jag skulle infinna mig där kl 8.30 morgonen efter jag kommit ner så låter det betydligt mer intressant.
Efter en stadig frukost på B&B så tog jag den knallgula lilla hyrbilen, som min vän också ordnat, och begav mig till Vomb.
Jag möttes av en enorm anläggning och tänkte:
-”Hm, hur hittar jag Ludde här?”. Jag stannade vid de första och tillika nybyggda stallarna och pratade med några av de anställda om vad jag hade för ärende där… vilket jag egentligen inte själv visste.
Tog sedan bilen vidare på området bort till lite äldre stallbyggnader. Väl där så stötte jag på Mia, en kompis till min sambo, som jag visste jobbade där. Hon var insatt i att jag skulle komma och satte mig genast i arbete. Jag fick köra ett tryckvagnspass med en treåring på Luddes 1000-metersrundbana.
Nästa pass blev ett FSK som de kallar det på körningsschemat, vilket betyder ”fort stora skogen”. Mia selade ut ett treårigt sto till sig och en annan anställd, Irina från Ryssland selade ut en tvåårig hingst efter Jag de Bellouet till mig.
Skogsslingan FSK mäter drygt en mil och är en fantastisk skogsslinga med ett perfekt underlag som harvas och/eller sladdas varje morgon. Underlaget är lite ”jordigt” utan att vara för löst. Hästen jag körde, Nescio di Quattro var en underbar individ och jag tänkte
”Denna skulle jag vilja ha, han är ju heeelt underbar”. Han travade perfekt och kändes åtminstone som en treåring… han var då bra mycket mera häst än det treåriga sto jag har hemma.
Efter dessa två turer så bestämde jag mig för att följa med i hästbussen med dess chaufför och tre skötare till kvällens tävlingar på Åby. Till saken hör att jag faktiskt ännu inte sett röken av chefen, Ludde själv. Han hade förvisso kört lopp på Solvalla kvällen innan men… ja jag trodde nog att han skulle dyka upp och presentera sig. Nåväl…
Efter några timmars bussresa så kom vi fram till ett Åby som bjöd på strålande höstväder. Efter middag och lite pysslande där jag hjälpte skötarna så dök till slut Ludde upp.
Jag gick fram och presenterade mig. Han såg lite, ja nästan lite avvaktande ut, jag fortsatte med att berätta att det var ju jag som fått 40-årspresenten….DÅ sken Ludde upp:
-”Jaaa, just fanken det är ju du, det hade jag ju alldeles glömt bort”
Efter en kortare presentation av mig som amatör och min bakgrund så sa Ludde att jag kunde ta och värma Rabane d’Atout. Jag lånade ett par vita körbyxor av en av tjejerna och åkte ut i långvagn på Åbys oval.
-”inte så illa”, tänkte jag och log för mig själv när jag satt och körde den fina fyraårs märren i tre bakvarv. Efter rätvarvsvärmningen så ryckte jag sedan skorna på henne runt om eftersom hon skulle tävla barfota i loppet.
Ludde vann det första loppet och var sedan fyra med en innan han var tvåa med märren jag värmt. Den sista han körde galopperade som slagen på upploppet men i det stora hela en godkänd kväll för Stall Kolgjini.
Efter lite packande så begav sig bussen hemåt och jag borde kanske frågat Ludde om jag kunde åka med honom… mest för att kunna fråga han om allt möjligt om hästar och trav… men nja… jag åkte med bussen istället och somnade efter ett tag på soffan i den rätt lyxiga hästtransporten som Ludde f.ö. har två exemplar av.
Väl tillbaka på gården i Vomb, ungefär vid tvåtiden på natten, så lastade vi ur hästarna och jag åkte tillbaka till B&B för några timmars sömn.
Vaknade när jag nyss hade somnat, ja så kändes det i alla fall… men efter en dusch och frukost så var jag redo för dagens okända utmaningar.
Väl tillbaka på Vomb så kastades jag in i körningen direkt. Körde en fin treåring som heter Metz As, fort stora skogen, i lag med Mia och en av hennes andra hästar. Nästa tur var dock allt annat än angenäm…
Jag fick frågan om jag kunde köra Overture F.H, en märr som ingen ville köra eftersom hon pullade enormt hårt.
”Nåja, det ska väl gå bra”, tänkte jag. Men ojojoj, jag blev tvungen att köra med handlederna… faktiskt första gången, då det var det jobbigaste jag dragit i.
Hon var dessutom inte pigg på att skritta mellan intervallerna och dessutom lät hon inget skoj ur halsen, väste och hade tendens till att kväva sig.
”Nu kan allt annat bli bättre”, tänkte jag, mör i armarna efter körturen. Nästa tur var också en FSK med ett jätte fint treårs sto som heter Miss America. Hon var lite överambitiös och låg på lite grann men ruggigt fin i intervallerna i skogen. Hon var dessutom lugn bara man tog upp och skrittade henne.
Efter en medköpt sallad till lunch så väntade ett rakbanejobb tillsammans med Ludde på hans två kilometer långa rakbana!!!
Ludde poängterade att det var precis samma underlag som de har på travbanan på Jägersro och det var verkligen häftigt med den långa rakbanan. Vi skulle köra ett 1600 meters jobb men Janis Face som jag körde var inte fräsch för dagen och efter 600 meter så kom den oundvikliga galoppen. Det kändes lite pinsamt men Ludde tyckte dock att det var bra gjort att hålla henne på benen SÅ länge eftersom hon såg allt annat än fräsch ut och berömde mig.
Finalen på dagen var verkligen grädden på moset. Vi skulle köra jobb i backen. Ja Ludde har faktiskt en backe. Ja han bor i platta Skåne… och? Jaja, han har ju byggt en backe såklart. Den är ca 500 meter lång och med ett par graders lutning och ett perfekt underlag.
Medans chefen själv tog en fika så ställde skötarna i ordning de fem som skulle gå backintervallerna. Jag fick äran att köra Charmaine Ås, tvåa i stochampionatet ifjol. Då i Stig H:s regi.
Backintervallerna, sex till antalet kördes med de två första i 30-tempo och de fyra sista i 20-tempo. Lars Thorberg körde derbyfinalisten Micro Mesh i ledningen, jag i rygg på honom och Legacy Kronos i rygg på mig. Sedan släpade Ludde med Mc Kinley och i rygg på honom Grandiosa R.Ö.K.
Efter först intervallen hade jag ståpäls.
”-Det blir inte bättre än så här”, tänkte jag när vi skrittade tillbaka för att köra nästa intervall. Hon var fantastisk Charmaine Ås, vilken travhäst. Travet flöt så enkelt. Ludde frågade efter nästa intervall vad jag tyckte.
”-Som att köra en mercedes” svarade jag.
”-Ja hon är en RIKTIGT fin merca” instämde Ludde
Jag hade under dessa två dagar använt min pulsmätare vid varje körning och vid dessa intervaller så fick jag nyfikna frågor från både Lars och Ludde om aktuell puls efter varje intervall på min merca.
Efter intervallerna så joggade vi av hästarna på rundbanan och klockan började närma sig 16-tiden. Jag bestämde mig för att inte köra någon fler efter detta.
Ja för hur toppar man detta? Skulle möjligen vara om Ludde plockat fram Going eller Glen Kronos då…
Ludde hann jag inte träffa något mer men efter en dusch och ombyte så gick jag och tackade de hästskötare som tagit hand om mig innan jag tog hyrbilen och körde till Sturup för den stundande hemresan.
Många intryck att smälta och oj vad tiden gick snabbt dessa två dagar. Jag hoppas dock få återvända till Vomb under sommarhalvåret någon gång och att få delta i Kolgjinis träning iklädd kortärmat.
Ludde hade dessutom lovat fixa en häst åt mig som ”räcker i Norrland” (för att citera Ludde). Jag får passa på att höra av mig inom kort för att s.a.s. smida medans järnet är varmt.
// Hasse Lindgren
En av mina bästa vänner hade ordnat en riktigt spännande 40-års present. Han hade bokat flygresa t/r till Sturup i Skåne samt boende två nätter på ett fint bed & breakfast strax utanför Veberöd. Det låter kanske inte så fantastiskt men om jag då dessutom lägger till att Veberöd ligger några kilometer från Lutfi Kolgjinis träningscamp i Vomb och att min vän hade pratat med Ludde om att jag skulle infinna mig där kl 8.30 morgonen efter jag kommit ner så låter det betydligt mer intressant.
Efter en stadig frukost på B&B så tog jag den knallgula lilla hyrbilen, som min vän också ordnat, och begav mig till Vomb.
Jag möttes av en enorm anläggning och tänkte:
-”Hm, hur hittar jag Ludde här?”. Jag stannade vid de första och tillika nybyggda stallarna och pratade med några av de anställda om vad jag hade för ärende där… vilket jag egentligen inte själv visste.
Tog sedan bilen vidare på området bort till lite äldre stallbyggnader. Väl där så stötte jag på Mia, en kompis till min sambo, som jag visste jobbade där. Hon var insatt i att jag skulle komma och satte mig genast i arbete. Jag fick köra ett tryckvagnspass med en treåring på Luddes 1000-metersrundbana.
Nästa pass blev ett FSK som de kallar det på körningsschemat, vilket betyder ”fort stora skogen”. Mia selade ut ett treårigt sto till sig och en annan anställd, Irina från Ryssland selade ut en tvåårig hingst efter Jag de Bellouet till mig.
Skogsslingan FSK mäter drygt en mil och är en fantastisk skogsslinga med ett perfekt underlag som harvas och/eller sladdas varje morgon. Underlaget är lite ”jordigt” utan att vara för löst. Hästen jag körde, Nescio di Quattro var en underbar individ och jag tänkte
”Denna skulle jag vilja ha, han är ju heeelt underbar”. Han travade perfekt och kändes åtminstone som en treåring… han var då bra mycket mera häst än det treåriga sto jag har hemma.
Efter dessa två turer så bestämde jag mig för att följa med i hästbussen med dess chaufför och tre skötare till kvällens tävlingar på Åby. Till saken hör att jag faktiskt ännu inte sett röken av chefen, Ludde själv. Han hade förvisso kört lopp på Solvalla kvällen innan men… ja jag trodde nog att han skulle dyka upp och presentera sig. Nåväl…
Efter några timmars bussresa så kom vi fram till ett Åby som bjöd på strålande höstväder. Efter middag och lite pysslande där jag hjälpte skötarna så dök till slut Ludde upp.
Jag gick fram och presenterade mig. Han såg lite, ja nästan lite avvaktande ut, jag fortsatte med att berätta att det var ju jag som fått 40-årspresenten….DÅ sken Ludde upp:
-”Jaaa, just fanken det är ju du, det hade jag ju alldeles glömt bort”
Efter en kortare presentation av mig som amatör och min bakgrund så sa Ludde att jag kunde ta och värma Rabane d’Atout. Jag lånade ett par vita körbyxor av en av tjejerna och åkte ut i långvagn på Åbys oval.
-”inte så illa”, tänkte jag och log för mig själv när jag satt och körde den fina fyraårs märren i tre bakvarv. Efter rätvarvsvärmningen så ryckte jag sedan skorna på henne runt om eftersom hon skulle tävla barfota i loppet.
Ludde vann det första loppet och var sedan fyra med en innan han var tvåa med märren jag värmt. Den sista han körde galopperade som slagen på upploppet men i det stora hela en godkänd kväll för Stall Kolgjini.
Efter lite packande så begav sig bussen hemåt och jag borde kanske frågat Ludde om jag kunde åka med honom… mest för att kunna fråga han om allt möjligt om hästar och trav… men nja… jag åkte med bussen istället och somnade efter ett tag på soffan i den rätt lyxiga hästtransporten som Ludde f.ö. har två exemplar av.
Väl tillbaka på gården i Vomb, ungefär vid tvåtiden på natten, så lastade vi ur hästarna och jag åkte tillbaka till B&B för några timmars sömn.
Vaknade när jag nyss hade somnat, ja så kändes det i alla fall… men efter en dusch och frukost så var jag redo för dagens okända utmaningar.
Väl tillbaka på Vomb så kastades jag in i körningen direkt. Körde en fin treåring som heter Metz As, fort stora skogen, i lag med Mia och en av hennes andra hästar. Nästa tur var dock allt annat än angenäm…
Jag fick frågan om jag kunde köra Overture F.H, en märr som ingen ville köra eftersom hon pullade enormt hårt.
”Nåja, det ska väl gå bra”, tänkte jag. Men ojojoj, jag blev tvungen att köra med handlederna… faktiskt första gången, då det var det jobbigaste jag dragit i.
Hon var dessutom inte pigg på att skritta mellan intervallerna och dessutom lät hon inget skoj ur halsen, väste och hade tendens till att kväva sig.
”Nu kan allt annat bli bättre”, tänkte jag, mör i armarna efter körturen. Nästa tur var också en FSK med ett jätte fint treårs sto som heter Miss America. Hon var lite överambitiös och låg på lite grann men ruggigt fin i intervallerna i skogen. Hon var dessutom lugn bara man tog upp och skrittade henne.
Efter en medköpt sallad till lunch så väntade ett rakbanejobb tillsammans med Ludde på hans två kilometer långa rakbana!!!
Ludde poängterade att det var precis samma underlag som de har på travbanan på Jägersro och det var verkligen häftigt med den långa rakbanan. Vi skulle köra ett 1600 meters jobb men Janis Face som jag körde var inte fräsch för dagen och efter 600 meter så kom den oundvikliga galoppen. Det kändes lite pinsamt men Ludde tyckte dock att det var bra gjort att hålla henne på benen SÅ länge eftersom hon såg allt annat än fräsch ut och berömde mig.
Finalen på dagen var verkligen grädden på moset. Vi skulle köra jobb i backen. Ja Ludde har faktiskt en backe. Ja han bor i platta Skåne… och? Jaja, han har ju byggt en backe såklart. Den är ca 500 meter lång och med ett par graders lutning och ett perfekt underlag.
Medans chefen själv tog en fika så ställde skötarna i ordning de fem som skulle gå backintervallerna. Jag fick äran att köra Charmaine Ås, tvåa i stochampionatet ifjol. Då i Stig H:s regi.
Backintervallerna, sex till antalet kördes med de två första i 30-tempo och de fyra sista i 20-tempo. Lars Thorberg körde derbyfinalisten Micro Mesh i ledningen, jag i rygg på honom och Legacy Kronos i rygg på mig. Sedan släpade Ludde med Mc Kinley och i rygg på honom Grandiosa R.Ö.K.
Efter först intervallen hade jag ståpäls.
”-Det blir inte bättre än så här”, tänkte jag när vi skrittade tillbaka för att köra nästa intervall. Hon var fantastisk Charmaine Ås, vilken travhäst. Travet flöt så enkelt. Ludde frågade efter nästa intervall vad jag tyckte.
”-Som att köra en mercedes” svarade jag.
”-Ja hon är en RIKTIGT fin merca” instämde Ludde
Jag hade under dessa två dagar använt min pulsmätare vid varje körning och vid dessa intervaller så fick jag nyfikna frågor från både Lars och Ludde om aktuell puls efter varje intervall på min merca.
Efter intervallerna så joggade vi av hästarna på rundbanan och klockan började närma sig 16-tiden. Jag bestämde mig för att inte köra någon fler efter detta.
Ja för hur toppar man detta? Skulle möjligen vara om Ludde plockat fram Going eller Glen Kronos då…
Ludde hann jag inte träffa något mer men efter en dusch och ombyte så gick jag och tackade de hästskötare som tagit hand om mig innan jag tog hyrbilen och körde till Sturup för den stundande hemresan.
Många intryck att smälta och oj vad tiden gick snabbt dessa två dagar. Jag hoppas dock få återvända till Vomb under sommarhalvåret någon gång och att få delta i Kolgjinis träning iklädd kortärmat.
Ludde hade dessutom lovat fixa en häst åt mig som ”räcker i Norrland” (för att citera Ludde). Jag får passa på att höra av mig inom kort för att s.a.s. smida medans järnet är varmt.
// Hasse Lindgren
Tänk vad kul det kan vara med trav...
Äntligen...... Efter ett år av strul och oflyt så kom äntligen den förlösande segern. Visserligen i ett P21-lopp men såna här gånger så spelar det ingen roll. Jag som normalt är en optimist och positiv i mitt tänkande hade mer och mer börjat se ljuset i tunneln som strålkastarna från ett tåg. Hästen jag pratar om är förstås min Chicks For Free och loppet gick på Östersundstravet 16/10. Ingen på stallbacken kan ha missat att det var min häst som vann då jag tror att jag skrek så att innevånarna i Bräcke kunde höra mig. Jag blir ofta väldigt glad när mina hästar vinner, men försöker att inte bli för ledsen när det går dåligt då det är det enda man vet kommer att hända. För hur bra häst man än har så kommer det att förr eller senare gå dåligt (hur man definerar dåligt är ju förstås olika). Jag ska erkänna att tankarna på att lägga kör och tränarhandskar på hyllan faktiskt slagit mig då det senast året varit det sämsta för mig som tränare. Men tänk så lite det behövs för att man ska få full kraft i seglen och en känsla av oövervinnlighet. Jag sade lite på skämt, lite på allvar till de som stod i vårat stall på Östersund att nu skulle jag aldrig sluta med trav.
Nu till nåt tråkigare.... Ingen kan väl ha undgått Bergsåkers problem med banan. När man lagt om banan för flera miljoner och sedan knappt kan genomföra tävlingar när det kommit regn tycker jag är skandal (när man dessutom stängde dagen före för att banan skulle vara bra till tävlingarna). Nu är jag ingen banmästare men jag får verkligen hoppas att det tas krafttag för att lösa det här. Nu har banan haft stängt Lördag 10/10(ponnytrav), Lördag 17/10 (stängt för underhåll), Måndag 19/10 och Onsdag 21/10. Det man funderar över är när vi amatörer ska få använda den bana vi faktiskt betalar underhåll för. Den här perioden på året är ju som bekant också den värsta för oss som inte har egna fina rakbanor att köra på. Vi kör på stenhårda eller vattensjuka vägar med potthål i. För oss är det livsviktigt att kunna åka in på banan och få köra lite kvalitativ träning med våra hästar. När vi dessutom bara har 2 ynka dagar per vecka så MÅSTE Bersåker se till att banan åtminstone är öppen de dagarna. Det känns som om det borde kallas till krismöte med alla berörda intresseföreningar där det tas fram någon handlingsplan för hur vi kommer tillrätta med det här.
Nu har jag gnällt färdigt och min fikastund är klar så nu ska jag tillbaka till gruvan :-)
/Micke
Nu till nåt tråkigare.... Ingen kan väl ha undgått Bergsåkers problem med banan. När man lagt om banan för flera miljoner och sedan knappt kan genomföra tävlingar när det kommit regn tycker jag är skandal (när man dessutom stängde dagen före för att banan skulle vara bra till tävlingarna). Nu är jag ingen banmästare men jag får verkligen hoppas att det tas krafttag för att lösa det här. Nu har banan haft stängt Lördag 10/10(ponnytrav), Lördag 17/10 (stängt för underhåll), Måndag 19/10 och Onsdag 21/10. Det man funderar över är när vi amatörer ska få använda den bana vi faktiskt betalar underhåll för. Den här perioden på året är ju som bekant också den värsta för oss som inte har egna fina rakbanor att köra på. Vi kör på stenhårda eller vattensjuka vägar med potthål i. För oss är det livsviktigt att kunna åka in på banan och få köra lite kvalitativ träning med våra hästar. När vi dessutom bara har 2 ynka dagar per vecka så MÅSTE Bersåker se till att banan åtminstone är öppen de dagarna. Det känns som om det borde kallas till krismöte med alla berörda intresseföreningar där det tas fram någon handlingsplan för hur vi kommer tillrätta med det här.
Nu har jag gnällt färdigt och min fikastund är klar så nu ska jag tillbaka till gruvan :-)
/Micke
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)